God Jul och Gott Nytt År 2011

Bayreuth 2010 – på radio och som live web stream

Årets Bayreuth-festspel, som pågår 25 juli till 28 augusti varje år, har jag bara upplevt genom radiosändningar via Internet. (Och som live web stream – se uppdatering.) Den första föreställningen av varje verk sänds av radiostationer i Europa, USA, Australien och Japan, antingen direkt eller inspelad. Sändningarna hittar man hos Operacast. Jag har lyssnat på nästan alla. (Klicka på bilderna om du vill se dem i större format.)

 

Årets nyinscenering var Lohengrin i Hans Neuenfels iscensättning. Något egendomlig, med kören som råttor. Men musikaliskt toppen – med Bayreuthdebuterande Andris Nelsons som dirigent.

Jonas Kaufmann var Lohengrin – lysande sångligt och han ser verkligen bra ut.

Nästa år kommer rollen tydligen att övertas av ännu en snygg och välsjungande tenor – Klaus Florian Vogt.  Årets uppsättning av Mästersångarna i Nürnberg i Katarina Wagners iscensättning är något ändrad jämfört med den jag såg 2008. Nu har  Walter von Stoltzing (Vogt) fått rasta-look.

En engels bas James Rutherford gjorde sin Bayreuth-debut som Hans Sachs. Betydligt bättre än de tidigare i denna uppsättning, tycker jag.

En anan tenor som gjorde sin Bayreuth-debut var Johan Botha som Siegmund i Valkyrian. Väldig kroppsstorlek, men bra lät det.

Valkyrian kan man se från lördag 21 augusti kl 16 som Live Web Stream, och sedan:  “An on-demand version of "The Valkyrie" will be online for registered users between August 22 to September 5. Depending on the user's computer facilities, the viewer can enjoy the opera in high-resolution HD video quality and surround sound.

The real-time web stream is accessible for EUR14.90 (payable by credit card, ClickandBuy or Paypal) at http://www.siemens.com/festivalnight and starts on August 21, 2010, 4:00p.m.”

Uppdatering lördag 21 augusti kl 22

Jag inhandlade några kablar och kopplade TVn till datorn, och betalade mina EUR14.90. Och så satt jag från kl 16 till nu framför TVn och njöt av denna toppensändning. Två timslånga pauser med back-stage reportage. Bild och stereoljud var av hög kvalitet. Föreställningen likaså. Vacker och insiktsfull iscensättning. Det musikaliska leddes av Christian Thielemann, utan jämförelse fantastiskt bra, tycker jag.

Minst lika bra bild och ljud som jag brukar få från MEZZO eller 3sat – och man slapp se någon logga i övre hörnet.

Norma och Werther i Paris - Paulina Pfeiffer och Jonas Kaufmann

Min gode vän Caj och jag reste till Paris för att få vara med om Paulina Pfeiffers sceniska debut på operascenen – i detta fall på Châtelet i Paris. Paulina är en ung sångerska som gått ut Operahögskolan i Stockholm för några år sedan. Underbar uttrycksfull röst och skådespeleri har vi redan erfarit, så det skulle bli spännande. Debutrollen var Adalgisa i Bellinis Norma.

Klicka på bilderna för att få en lite större bild. Gå tillbaka med Back-tangenten.

Uppsättningen regisserades av Peter Mussbach (tidigare chef tillsammans med Daniel Barenboim på Staatsoper i Berlin).  Det var rätt obegripligt – det utspelades på ett dårhus (tror jag) med kören som patienter på scenen hela tiden. Scenbilden var i alla fall vacker att titta på, med fin ljussättning. På scenen förekom stora klot – ganska effektfullt även om man inte riktigt förstod vad de hade där att göra. Huvudpersonernas dräkter var också något egendomliga. Regissörsteamet blev rejält utbuade efter föreställningen.

Musikaliskt var det däremot väldigt bra. Dirigenten verkade inte vara populär vare sig hos sångarna eller en del av publiken. Men jag tyckte det lät väldigt fint av både orkester och kör.

Norma sjöngs av Lina Tetriani, vårdat och vackert, men jag saknade den utstrålning som jag väntar mig från en Norma.

Paulina däremot var lysande. Jag kanske är partisk men även de recensioner jag läst – se nedan – tyckte så.

Giornale della musica : Norma massacrata da Mussbach lyder rubriken ---- Il lavoro musicale è meticoloso, drammaticamente teso e l'Ensemble Matheus ha rivelato un'inaudita paletta di colori. Un cast dignitoso in cui ha brillato Paulina Pfeiffer (Adalgisa) e Wojtek Smilek, un Oroveso dell'ultima ora.

Altamusica: Le grand flop : Plus intéressante, Paulina Pfeiffer (Adalgisa) possède une voix charnue qui ne demande qu’à se développer.

Financial Times :  And like so many Normas, she  (Lina Tetriani) is outclassed by her Adalgisa, Paulina Pfeiffer, who turns on the power and justifiably walks off with the applause.

Kulturkompasset :  The beautiful singing PAULINA PFEIFFER, was a great experience as Adalgisa, she has it!, and in the great Swedish-Nordic singing tradition, headed by Birgit Nilsson, Elisabeth Söderström, Kirsten Flagstad, Ingrid Bjoner. Paulina Pfeiffer has this little extra which is needed. I shouldnt be surprised if she soon could be one of the great Wagner singers in the world, but hopefully not “only” Wagner, too the other many great roles in the Lyric Dramatic repertoir are all waiting for her and her beautiful voice.  The duets between Lina Tetriani and Paulina Pfeiffer was of an extraordinary beauty. I trusted in both these young female singers, they were the figurs that they were playing in the performance. Blandine Staskiewicz sung Clotilde. BRAVA.

Forum Opera : L’un des plus grands plaisirs de cette soirée nous a été offert par Paulina Pfeiffer incarnant une Adalgisa sensuelle, ardente, resplendissante de jeunesse. Encore peu familière des grandes scènes internationales, cette mezzo au timbre clair et éclatant, se joue des difficultés de la partition, caracolant jusqu'au contre-ré dans son duo avec Pollione. Cette nouvelle Adalgisa nous offre un éventail de couleurs d’une extrême richesse, allant de la caresse au pépiement joyeux, de la peur au dédain outré, et ce, tout en cabriolant sur scène dans les positions les plus acrobatiques.

Dagen innan var vi på Werther på Opéra Bastille. En helt annan typ av uppsättning med sparsam dekor och med fokusering på huvudrollerna och utan något påhittat utanverk.

Vilken lycka att få uppleva Jonas Kaufmann live. Rollen som Werther passade honom fint både vokalt och sceniskt. Charlotte var Sophie Koch – också superb. Veteranen Michel Plasson dirigerade.