Min gode vän Caj och jag reste till Paris för att få vara med om Paulina Pfeiffers sceniska debut på operascenen – i detta fall på Châtelet i Paris. Paulina är en ung sångerska som gått ut Operahögskolan i Stockholm för några år sedan. Underbar uttrycksfull röst och skådespeleri har vi redan erfarit, så det skulle bli spännande. Debutrollen var Adalgisa i Bellinis Norma.
Klicka på bilderna för att få en lite större bild. Gå tillbaka med Back-tangenten.
Uppsättningen regisserades av Peter Mussbach (tidigare chef tillsammans med Daniel Barenboim på Staatsoper i Berlin). Det var rätt obegripligt – det utspelades på ett dårhus (tror jag) med kören som patienter på scenen hela tiden. Scenbilden var i alla fall vacker att titta på, med fin ljussättning. På scenen förekom stora klot – ganska effektfullt även om man inte riktigt förstod vad de hade där att göra. Huvudpersonernas dräkter var också något egendomliga. Regissörsteamet blev rejält utbuade efter föreställningen.
Musikaliskt var det däremot väldigt bra. Dirigenten verkade inte vara populär vare sig hos sångarna eller en del av publiken. Men jag tyckte det lät väldigt fint av både orkester och kör.
Norma sjöngs av Lina Tetriani, vårdat och vackert, men jag saknade den utstrålning som jag väntar mig från en Norma.
Paulina däremot var lysande. Jag kanske är partisk men även de recensioner jag läst – se nedan – tyckte så.
Giornale della musica : Norma massacrata da Mussbach lyder rubriken ---- Il lavoro musicale è meticoloso, drammaticamente teso e l'Ensemble Matheus ha rivelato un'inaudita paletta di colori. Un cast dignitoso in cui ha brillato Paulina Pfeiffer (Adalgisa) e Wojtek Smilek, un Oroveso dell'ultima ora.
Altamusica: Le grand flop : Plus intéressante, Paulina Pfeiffer (Adalgisa) possède une voix charnue qui ne demande qu’à se développer.
Financial Times : And like so many Normas, she (Lina Tetriani) is outclassed by her Adalgisa, Paulina Pfeiffer, who turns on the power and justifiably walks off with the applause.
Kulturkompasset : The beautiful singing PAULINA PFEIFFER, was a great experience as Adalgisa, she has it!, and in the great Swedish-Nordic singing tradition, headed by Birgit Nilsson, Elisabeth Söderström, Kirsten Flagstad, Ingrid Bjoner. Paulina Pfeiffer has this little extra which is needed. I shouldnt be surprised if she soon could be one of the great Wagner singers in the world, but hopefully not “only” Wagner, too the other many great roles in the Lyric Dramatic repertoir are all waiting for her and her beautiful voice. The duets between Lina Tetriani and Paulina Pfeiffer was of an extraordinary beauty. I trusted in both these young female singers, they were the figurs that they were playing in the performance. Blandine Staskiewicz sung Clotilde. BRAVA.
Forum Opera : L’un des plus grands plaisirs de cette soirée nous a été offert par Paulina Pfeiffer incarnant une Adalgisa sensuelle, ardente, resplendissante de jeunesse. Encore peu familière des grandes scènes internationales, cette mezzo au timbre clair et éclatant, se joue des difficultés de la partition, caracolant jusqu'au contre-ré dans son duo avec Pollione. Cette nouvelle Adalgisa nous offre un éventail de couleurs d’une extrême richesse, allant de la caresse au pépiement joyeux, de la peur au dédain outré, et ce, tout en cabriolant sur scène dans les positions les plus acrobatiques.
Dagen innan var vi på Werther på Opéra Bastille. En helt annan typ av uppsättning med sparsam dekor och med fokusering på huvudrollerna och utan något påhittat utanverk.
Vilken lycka att få uppleva Jonas Kaufmann live. Rollen som Werther passade honom fint både vokalt och sceniskt. Charlotte var Sophie Koch – också superb. Veteranen Michel Plasson dirigerade.
