Elisabeth Söderström 1927 – 2009

En av de sopraner som betytt mycket för mig sedan min ungdom  på 1950-talet var Elisabeth Söderström. Nu är hon borta. Susanna i Figaros bröllop, Mimì i La Bohème, Micaela i Carmen, för att bara nämna några roller som jag minns från den tiden.

Så mycket Verdi tror jag inte hon sjöng, men jag minns faktiskt La Traviata. Det var inga glansfulla sluttoner i Sempre libera, men i de övriga akterna var det fint och gripande. Hon sjöng nog inte Violetta så många gånger.

Sen kom Janaceks Testamentet (som Affären Makropulos kallades då) – och senare de övriga Janacek-rollerna.

I Rosenkavaljeren tror jag att det på Stockholmsoperan började med Fältmarskalkinnan, sedan också Octavian.

Jag minns också med glädje en kortvarig Wagnerutflykt på Stockholmsoperan Eva i Mästersångarna i Nürnberg som hon sjöng i några föreställningar 1962 (en föreställning radiosändes).'

Allt sjunget på svenska, som man gjorde då.  Elisabeth Söderströms textning var glasklar. Ingen textmaskin behövdes.

Men vad jag inte sett live är hennes Grevinna i Capriccio. Denna Straussroll gjorde hon i Glyndebourne. Det finns en TV-inspelninng av BBC från 1976 som sänts i svensk TV. Andra i den inspelningen är Kerstin Meyer och Håkan Hagegård. (Den verkar inte ha kommit ut på kommersiell video eller DVD.)

Något för SVT1 eller SVT2 att reprissända – eller varför inte Rosenkavaljeren från Stockholmsoperan – den måste finnas i SVTs arkiv. Dirigent är en ung och slank Leif Segerstam (om jag minns rätt).

Ur Capriccio har jag bara slutscenen på en CD-inspelning, där hon också sjunger Vier letzte Lieder.

Här har jag hittat några videoklipp från YouTube:

 

 

 

The Guardian har en fin dödsruna, skriven av Alan Blyth )(en känd kritiker, som själv avled 2007

Fotot högst upp: Elisabeth Söderström, seen on BBC television in 1969. Photograph: Reg Wilson/Rex Features –från The Guardian.

Lulu i Madrid

I måndags var jag på premiären på  Teatro Real i Madrid av Alban Bergs opera från 1935 – Lulu. Det var en uppsättning i samarbete med Covent Garden-operan i London, som spelade verket i juni i år.  Agneta Eichenholz var Lulu både i London och Madrid.  Helt lysande, sångligt och dramatiskt.

Uppsättningens regissör var Chistof Loy.  Det var en högst ‘minimalistisk’ uppsättning.  En vägg som bakgrund och en stol som enda föremål på scenen.

Det blev mycket gripande – men om man inte hade ett rätt bra grepp om vad operan handlade om – och handlingen är något komplicerad – så hjälpte inte regin mycket.

Och en del av premiärpubliken i Madrid tyckte nog det var rätt tråkigt. När tredje akten började hade minst en tredjedel av parkettpubliken gått hem.

Dirigent i London var Antonio Pappano, men i Madrid hade man engarerat Eliahu Inbal – nog mer känd som symfonidirigent. Tydligen hade det varit viss friktion mellan sångare och orkester å ena sidan och dirigenten å den andra. Själv tyckte jag dock det lät fint på premiären. Jag kanske inte kan operan tillräckligt för att märka när det gnisslar.

 

Lulu och grevinnan Geschwitz (Jennifer Larmore). Precis innan Lulu mördas i London av Jack the Ripper, sjunger Geschwitz att hon ska resa tillbaka till Tyskland och skriva in sig på ett universitet och studera juridik – hon måste kämpa för kvinnans rättigheter:

Ich lasse mich immatrikulieren. Ich muss für Frauenrechte kämpfen. Jurisprudenz studieren.

 Sen sticker Jack kniven i henne också och operan slutar.