Så nu har jag sett hela Nibelungens Ring på Kungliga Operan i Stockholm, som alltså började med Rhenguldet den 5 januari. Det var en toppenföreställning av Valkyrian Alla var i högform, men Katarina Dalayman - den bästa av hennes Brünnhilde hittills som jag hört - fick inga blommor. Det såg lite snopet ut och bekräftar vad jag tycker: Gör som på operahusen i Berlin -avskaffa blomsterkvastarna. Jag tror inte man får stoltsera med blombuketter på The Met heller.
Siegfried var nog också den bästa jag hört - musikaliskt vill säga. Förutom Skogsfågeln - finns det verkligen ingen bättre sopran som kan kvittra till här? Det sceniska tycker jag blir sämre för varje gång jag ser det, det gäller akt 2 och särskilt akt 3. Kunde man inte sparat in på statisterna? Och hur kan man med god vilja förstöra den fantastiska stämningen i musik och handling i slutscenen med dessa fula rykande fabriksskorstenar i bakgrunden?
Jag har skrivit om Ragnarök tidigare. Åter en musikalisk toppföreställning. Åter stördes jag mycket av scenerna med videobakgrund. Särskilt i scenen i första akten där Waltraute kommer till Brünnhilde - då får man sig till livs en egendomlig svartvit stumfilm av Valkyrieritten från Valkyrian som helt förtar allvaret i situationen.
I Stockholm är det tre Ring-cyklar som spänner över 12-14 dagar. Alltså i princip bara för oss som bor i Stockholmstrakten. För dem som bor en bit från Stockholm eller i utlandet skulle det bli en dyrbar affär.
Annorlunda kommer det att bli i Washington DC i november 2009 ser jag i en annons i Opera News. Washington National Opera (General Director Plácido Domingo) ger då tre omgångar. Rhenguldet på måndagen, Valkyrian på tisdagen, Siegfried på torsdagen och Ragnarök på lördagen. Vår svenska Iréne Theorin ska sjunga Brünnhilde - som hon också gjorde i Ringen i Köpenhamn.
Om 'The American Ring' : här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar